5/07/2012

24. Gotland och vänskap!

Hej! Om du inte läst om mig förut tycker jag att du ska börja
att läsa avsnitt 1. Kära hälsningar Din Gudrun Grå

 Vad Gudrun Grå tänker på i det blå?
Vänskap! Ett frö att upptäcka. Att vattna och vårda. 
Se det växa och blomma.
Om man har lyckan att hitta fröet.
Det är fint att ha vänner på facebook. 
Men riktiga vänner gör livet mer levande.
 
Jag och mina vänner tog båten till Gotland.
En tjejresa bara. Jag och tjejerna.
Eller förlåt, vid vilken ålder går gränsen för tjej?
Vi kanske är damer? Eller kvinnor? 
Jaha, nu vet jag vad du tänker – tanter!
En tantresa. Låt oss kalla det vänresa.
 
Här kan jag arbetsträna tänkte jag. (Som har en inre stress över det här med arbete) Stå lite i kassan, informationen, styra båten och diverse annat tänkte jag. Men man behövde visst tillstånd för det. Det tänkte jag inte på. Om man måste ha tillstånd var gång bra tillfällen dyker upp, när ska man då få jobba? Men vännerna lugnade med att tydliggöra att det här var ingen jobbresa utan just en tjejresa. Eller tantresa. This is the ladies trip.
Girls just wanna have fun!
På tjej/kvinno/dam/tant/vänresa köper man tidningar.
Drömmer om vackra hem och kläder. Tillsammans.
Snart var vi framme, gammeltöserna å jag. 
 
 
Gotland tog emot med stora famnen.
Hej Gotland!
 
Hej! Vem är du som kommer?
Det är jag, Gudrun Grå, och mina vänner.
 
Jag har vänner jag. Nära vänner som jag känner.
 
Vi ska se Gotland. Tillsammans.
 j
Ok, men först en gåta: 
Vad har du och Gotland gemensamt?
  
 
Jag hajar! Och tillsammans med vänner blir det fler nyanser av samma färg. 
Fler perspektiv. Fler...
... partytrick! Det här är mitt bästa! 
Väninnorna var imponerade över min vighet. 
Alla blir det!
Så här ligger alltid vännerna å jag när vi solar.
Jag vet inte varför.
  
 
Vänner hjälps åt.
v
Med vänner hittar man på var man ska stå.
 
Eller var man ska ligga.
 
Man vågar spexa med vänner. Och garva.
 
Det fick vi göra på Ödins garveri.
 
Vad önskar damen äta? undrade Henke Fredmark på Bolaget och
berättade vad som fanns på menyn.
Det är roligt att äta på restaurang – tillsammans. 

Och bredvid restaurangen var det lika roligt på...
 
Milagro second hand. Jag lämnade det grå...
 
... för mer kulört.
 
Tålmodig expedit. 
Hon visste att på vänresor provar man kläder.
Mycket kläder.
 
Vännen Jeanette sa att hon var lycklig över att vara med riktiga, sanna vänner som hon kunde prata med om vad som helst. Det värmde mitt hjärta. Vi är så lika där. 
Girlpower!
 
Gotlands bryggeri hej!
(Jeanettes mamma var en gång i tiden husa åt Wimans
som hade Visby bryggeri för länge sedan.
Kanske är det Visby bryggeri som blivit Gotlands bryggeri?)
Grethe och teknik! 
I jämförelse kan jag titulera mig ingenjör.
(Hon hade inte haft ljud på sin mobil på flera veckor.
Jag, Gudrun Grå, fixade det.)
(Deras kopparpannor är hjärtat i bryggeriet.
Dessa rymmer 1000 liter var och kommer
närmast från München där dom sedan
tidigt 1800-tal bryggt Hefeweizen!)
 
Kolla!
Kul!
 
Kolla nu då kellingar!
Coolt! Kalasbild! Vad kallar du oss?
 
Inget. Jag är kallad att köra!
Nej, ett kolli!
Kollikock! som Skogsmulle sa.
Till ändstation på Bryggeriet. 
Gotlands bryggeri hej då!

What are friends for!
(Tro nu icke att jag, eller vännerna, intog öl.
Nej, vi var berusade av våren.)
Hej till vila!
Med mina vänner behöver jag mycket vila.
Jag säger att jag vill inta färgerna. Det blir många färger.
 
 
 
Med mina vänner blir det hej till äventyr!
Ödets magi! Vad skådar mitt norra öga?! Likar!
Här på Wisbys dockhus blev jag mycket välkomnad av från vänster: Ulla Enqvist, Anne-Marie Nilsson och Ann Dreiman i rött förkläde och slutligen Annette Hejdenberg som har Wisbys dockhus. Finns det en åldersgräns för lek? Fråga Ulla 80 år!
Men lilla hjärtat! Ska du ha den där minen hela livet ditt?
 
Jag blev presenterad för en äldre herre. 
De trodde bergis han var något för mig. Men…
VA! Det var det värsta! Jag kan inte ens återge vad han sa.
Jo, nä, jo, nä, det går bara inte.
 
Den här glada damen föll mig bättre i smaken.
Bäst var att bara vara med mina vänner. 
Känna vårsolen mot näsan.
Just när vårsolen smekte mig som bäst
sa de att jag skulle få träffa en man.  
En man! På kvinnoresan! 
Det är ju som att äta bakelse på hälsohemmet!
En dejt! På Bakfickan.
 En dejt med Kenneth Andersson.
 Jag satt på baken och kikade på framtida maken?
 
Tro sjutton jag blev blyg.
Kenneth bjöd på kakor så sött! Jag satt förstummad.
Han berättade om sitt jobb, sin uppväxt, invånarantalet i Örebro nu samt förr, sin favoriträtt, sitt stulna trumset, böcker han gjort, sånt som går fort,  livet på landet, bandet han spelar i, kaffe han druckit, tankar han tänkt, vad som fick honom sänkt, stigar han gått, presenter han fått, syskon till sin far, hur man hyvlar och var, droppande kranar, svanar han sett som barn, sitt barn, allergier, monarkier, affirmationer, konfirmationer han varit på, en präst han sett, en häst han har och om vad man kan göra i Vall om man vill...
 
Säg nåt människa! sa han inte. 
Men nog kändes som om han förväntade sig en kommentar. Jag tror aldrig han friade. Jag är osäker för min närvaro var inte 100%. Konstigt det där att trots att kroppen är på plats kan man befinna sig på en helt annan planet.
Men det var tryggt. Vi var ju tre som dejtade Kenneth. Vänner är det bästa man kan ha. Speciellt på dejter.
Jag var ändå den som kom närmast!
f
Fasen! Jag kunde knappt andas. Jag som haft så roligt. Varit glad och spontan. Jag trodde jag var stark nu, men insåg att jag var som ett blankt papper. Hur skulle man kunna både äta å ha en man vid samma bord? Man måste nog välja.
 

Man kanske vill hoppa i bäcken för en man. Men vänner håller en kvar på bron.

Som vi lekt, barnet bor allt kvar. Alla åldrarna bor kvar. Inuti är jag ännu samma den som studsade omkring i sommarlovsgräs och den som höll handen för första gången på en dejt. Livet har levts. Erfarenhet har fyllts på. Skal har byggts. Var och en har haft sin resa. Spår syns. Mitt hår är grått. Som Gotlandsten, Gotlandslamm, Gotlandsull, raukar och ringmur. Grått är vackert!

Först sent om natten släcktes lampan och bara tystnaden återstod.

 
Omringad av vänner sover man tryggt.
 
Eller? Finns sådana vänner?
(Läs den spännande fortsättningen om Gotlandsresan som kommer inom kort.)


Ur: Kvinnan på skåpet av Gudrun Grå


Amore!

O mio min mio!
Min syster, min följeslagerska, min like, min olike, min annorlunda, sammalunda
Min förtrogna min obarmhärtiga sanningssägare som aldrig låter mig tro något om mig själv
som inte är verkligt

Mon amie, my friend, min vän som är  uppriktig och vågar säga saker till mig 
trots att jag kan bli sur, arg, förbannad, vända ryggen till eller till och med 
(i alla fall för en kort stund) ta avstånd ifrån.

Du där på andra sidan bordet, planeten, ögonhålorna, skallen som jag tittar på
Som är ett annat medvetande
Som tittar på mig
Du och jag
Jag och du
Du som vill mig väl
Du som är avundsjuk på mig men stiger över det

Du som uppfostrar mig. Inte för att du vill sätta mig på plats och krympa mig 
utan för att du ingenting hellre vill än att se mig växa!

Du som vill se mig växa för att även du då växer
Men också för min egen skull

Du som tar emot mig när jag faller
Tröstar mig när jag gråter fult
Skäller på mig samtidigt som du matar mig med hallon

Och respekterar mig trots att du inte alltid begriper ett enda dugg vad jag menar, vill eller står för

Du som har sagt ja till mig oavsett vad jag gör
Men aldrig blir så likgiltig att du slutar ta avstånd från mina onda handlingar!