Snälla, bli min vän! Jag har suttit på ett skåp i sju svåra år. Nu har jag beslutat mig för att ta mig ner. Jag behöver stöd! Idag finns jag på facebook! Jag är så ensam och värdelös.
Nu samlar jag mod och kraft till att börja om. Att ta mig ned från skåpet. Har jag rätt till en ny chans?
Jag ska berätta mer om mig alldeles snart.
Nedan kan du läsa några rader jag skrivit om en som sitter på ett skåp. Jag vet inte vad hon heter. Kanske heter texten ’’Kvinnan på skåpet’’?
Kära hälsningar Din Gudrun
’’Det är stumt.
Det är stumt inne i huvudet. Ingenting som sticker ut och förstör.Ingenting som syns eller vill göra sig gällande.
Det är stumt. Så stumt som ett tillbakahållet liv någonsin kan vara i en människa.
Tyst. Väntande.Hon har velat ha det så. Stoppat undan.Låtit bli.
Tankar upplevelser människor möten, alltsammans staplat som förvirrat bråte innanför pannbenet.
Och nu kommer det. Nu går det inte att hålla emot längre.
Fördämningarna brister. Minnen dyker upp och gör sig påminda. Bitar av meningssammanhang bönfaller om att fogas samman. Eller är det elektriska signaler i hjärnan bara som glimtar till innan allt ska slockna?
-Jag, tänker hon. Jag är en människa. En levande varelse.
Men det är det ingen som vet.’’
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar