12/21/2011

21. Jultankar!

























Ta hand om skinkorna
träna och stå i
Klappar är viktigt;
glöm inte att klappa om varandra

Det strålar en stjärna
ja, som ett  ljus i mörkret
eller som en besvärlig liten låga
ska jag fortsätta att brinna
in det nya året!

Men glöm inte att släcka ibland
för mycket ljus blir farlig brand efterhand
och att bränna sitt ljus i båda ändar
är det ingen som vill
så tänk på det och stå still
utom när det raskar över isen
och gröten kokar över på spisen

Jag vet att tomten
ÄR far till alla barnen
Själv far jag ingenstans

Er
fröjdefulla men också
ack så ångestfulla

GUDRUN

12/06/2011

20. Kulturresan

Hej! Om du inte t om mig förut tycker jag att du ska börja
att läsa avsnitt 1. Kära hälsningar Din Gudrun Grå

Jag fick en inbjudan från Uppsala stadsbibliotek 
till Författarfredag.
Märta Tikkanen var kvällens gäst.
Jag skulle äntligen, på riktigt, få träffa min facebookvän
Mimi Forsblad samt flera andra av mina goa
Uppsala-facebookvänner som jobbar på det biblioteket.

 j
 Vilket äventyr!
Det pirrade i hela kroppen.
 
 Stockholms centralstation!
 Där kan man stå och fundera i flera timmar
utan att ha tråkigt.
 Alla sprang.
 Visste de ens vart de var på väg. Och varför?
 Jag fantiserade ihop deras historia.
Men hur var det med min?
– Kära nån!
Här står jag och drömmer!
Och varför står jag här?
Ja visst ja, jag ska åka tåg.
Vilket tåg? Vart då?
Så många tåg och klockslag.
Vad är klockan? Vart ska jag ta vägen?
Lilla Mimi, var är du?
Vilken siffra är du?
 Uppsala var det ja.
Hade ingen aning om att jag kunde springa
så fort och fokuserat och förträffligt
över och förbi både det ena och den andra
och utan att någon enda fick livshotande skador.
 Vad skriver hon då?
Så tyst hon skriver.
Jag hör inte vad det står.
Kan man luta huvudet lite grann
och kika utan att det märks?
 – Sitter någon här? frågade någon.
Märklig fråga. Det kunde väl männskan se att jag inte
hade någon i knät. Det var ju bara jag där.
– Nä, svarade jag.
Tänkte HON sitta i mitt knä.
Icke. Vips fick jag inta horisontalläge
i andra klass. Men det var en bra plats.
Som det pratades där nere. En hel livsberättelse fick
jag mig till livs genom ett mobilsamtal. Kanske inte i klass
med Agatha Christie, men högt och tydligt.

Varför stod männen istället för att göra som jag?
 I galopp till biblioteket för tåget var kraftigt försenat.
 Fler än jag var förväntansfulla i kön.
Men var var lilla Mimi?
 – Är du lilla Mimi?
Nej, inte Mimi men trevliga människor!

Åh, där var lilla Mimi med min biljett.
Först var jag blyg.
  
Men det gick snabbt över.
Ännu en vän! Stilig!
Vad är det nu han heter?
Mikael Weiss! Så var det.
Vis och klok som en bok.
 
Så mycket kärlek!
Facebookvännen Johanna Arvidson
kom och kramade om mig.
En fin, fin människa.
Det satt en fin kille bredvid mig också.
Vilken tur man kan ha.
 
Tänk att man ska behöva resa
ända till stadsbiblioteket i Uppsala
för att få sig ett glas vin.
Och kultur. En kul tur.
 Stämningen var i topp!
Jag hade ingen aning om att det var så trevligt
på ett bibliotek.
 Märta Tikkanen – trevlig människa!
Hon berättade om sitt liv och läste högt.
Trots känslan i läsningen och spänningen
var det någon som somnade, snarkade till och
ramlade i golvet!
Eller vad hände egentlligen?
Märta var cool och fortsatte läsa 
när dramatiken lagt sig.
Jag blev sur på Uno. 
Ja, jag blev på riktigt dåligt humör 
trots att han var både död och begraven. 
Uno var Märtas morfar. Sicken skitgubbe!
Gifte sig för pengar och gjorde fru Emma 
med barn hela sex gånger utan att ha
hjärta eller hjärna att bry sig om 
någon annan än sig själv.
 Inte någon kärlekssaga i min mening.
Efteråt kunde man köpa boken.
Jag tänkte att jag köper boken så att jag kan strypa karln.
Eller hoppa på boken. Elda upp den långsamt sida för sida.
Kö! Fler tänkte likadant.

Ingen kultur utan signatur. Fler tänkte likadant.
I kön lärde jag känna den här trevliga kvinnan.
Men en underlig sak sa hon: 
Du ser ut som nidbilden av en bibliotekarie!
Hur menade hon då?
Själv hade hon jobbat som det i en 20 – 40 år.
Hon trodde att jag skulle ha en god chans
att få jobb på bibliotek.
Bra tips!
Äntligen min tur!
Jag ville säga något fint till Märta. Många gjorde det.
– Du kan ju skriva! sa jag. 
Skönt att jag fick det sagt.
Märta blev glad!


Tips: Gör någon glad!


Ur Kvinnan på skåpet av Gudrun Grå:

Lilla Märta
man kan tänka
att du är som jag en ärta
i planeten Jordens madrass
Men du är en som känns och skaver
och för detta haver
jag dig så kär

11/21/2011

19. Kroppen säger sitt!

Hej! Om du inte läst om mig förut tycker jag att du ska börja
att läsa avsnitt 1. Kära hälsningar Din Gudrun Grå

Jag skulle bara fixa skorna. Kramp i benet.
I smärtan reste jag mig för snabbt. Yrsel!
Böjde mig framåt för att inte svimma. Hugg! 
Ryggen fastnade i olämplig ställning.
 
Försiktigt, försiktig kom jag till sittande ställning. 
(En halv dag senare.)
 
Jag tittade efter hjälp.
Det skulle jag inte ha gjort. Nackspärr!
 
– Hjälp! Hjälp!
De fick bära hela bänken med mig till en naprapat.
 
– Jag har sett större muskler i mitt liv, sa naprapaten.
Dags att väcka liv i dina. Träning är kärlek till kroppen. 
Lyssna på den! Vad vill den?
– Ha roligt! svarade jag.
– Tror jag det, sa naprapaten.
En rolig träningsform alltså.
Så att den kan ha roligt länge till.
Jag träffade en käck dam på bussen som
drog med mig till  IDLAflickorna. 
Var inte Idla för småflickor?
 
Bäst att bara titta först.
Alla var så gracila,
 
raska
 
och rytmiska.
Till och med Anne-Marie 93 år!
– Du fixar det här! sa Anne-Marie.
Bara att inta position!
 
Inga problem!
– Heeej! Fortare! Kondition flickor!
– Jag flyger, jag svävar…
 
Än slank han dit…
Än for vi hit!
Än slank vi upp i himlen.
 
Ko… koordin… koordination?
 
– Å nu, alla hämtar bollar!
Kul med bollar! Min grej?
– Så här Gudrun!sa Anne-Marie.
 
– Du menar så här?!
– Oj!

Jag måste nog pusta lite.
 
Som på beställning: vila!
Trodde jag ja!
– Hej å hå!
– Hallå alla! Ni är inte heller purunga. Vila någon?
– Nä, nä!
– Mjau! fräste katten och sköt rygg.
– Vad nu, har ni bytt ställning?
Jag föreslog leken ’’Björnen sover!’’
Alla tyckte det var en rolig lek.
Jag lärde mig mycket även från min position.
– Nu du Gudrun ska du få se på andra bullar, sa Anne-Marie.
(Fortfarande 93 år?)
– Nu lyfter vi!
– Visst är det roligt Gudrun! sa Anne-Marie. 
(Allt mellan 7 och 93 år.)
 
– Verkligen! Behöver bara vila lite. 
Några dagar räcker nog.
– Sen så, gör vi om det igen tjejer!

k

Ur Kvinnan på skåpet av Gudrun Grå:

Hon har väntat. Väntat på att bli säker, veta vad hon vill, vad hon ska satsa all sin kraft på!
Hon har också väntat på att få kraft så att hon ska orka satsa på det hon vill!

Ja hon har väntat på sitt liv.
Och hon har sörjt att det försvann innan hon hann börja leva det.

FÖRSENT. Så heter hennes liv. Ändå är det nu när det känns försent som hon alls börjar orka ta tag i det. Kanske för att ingen har några förväntningar på henne?
Ingen annan äger henne.
Hon har ju ingen möjlighet att bli riktigt vacker längre. Detta är sorgligt. Men också oerhört skönt.
Hon är fri inser hon nu. Fri som för första gången. Inga förväntningar att leva upp till. Inga ideal att tvingas in i. Bara det hon vill.
Här och nu.
Genast!