25. Gotland och vänskap, del 2

Hej! Om du inte läst om mig förut tycker jag att du ska börja

att läsa avsnitt 1. Kära hälsningar Din Gudrun Grå

Jag åkte med vänner till Gotland. Det var underbart roligt.

Alldeles för roligt. Och nu var vår resa snart slut.

 

Att sola tre på stenstranden är roligt.

Inte samma grej ensam.

a

Att sitta tre på en bänk och njuta är underbart. 

i

Inte samma grej ensam.

 

Du förstår, jag trasslade in mig i tankar. Helt olikt mig.

Jag behövde få ro i själen och hittade det perfekta stället på Adelsgatan. Solkristallen.

Där fanns sånt jag behövde. Lösningar som var både enkla och vackra. Hör på detta: Rosenkvarts. En sten som är för kärlek, healing, lycka, skönhet, balans och inre frid. Stenen lindrar och tar bort smärta. 25 kronor. KÖP!

Eller den här: Citrin. En sten för glädje, självkärlek, självförtroende och mental styrka och prestation t.ex vid prov. Mot depression, ilska och mardrömmar. En sten som ger mycke… 25 kronor. KÖP! Det blev tungt i fickorna.

Jag såg min förebild och ville bli lika lugn som henne.

Men jag behövde något mer. Den snälla damen i butiken erbjöd mig att vila inne i meditationsrummet. 

Jag fokuserade på det fina.

 

 

Men hur lång var skillnaden mellan att ha och att förlora?

Jag pratade förstånd med mig själv.

’’Oroa dig icke för morgondagen. I övermorgon är den över.’’

Det blev bra ordning på mina tankar. Ett tag i alla fall.

 

 Liten oro…

… blev till större oro.

Är man nere finns det bara en väg – upp.
Men är man uppe finns bara den motsatta vägen.
Vad är bäst: Att bli lämnad eller att lämna?

 

Tankarna bråkade. Ändrade färg och nyans.

Rädsla för att åka tillbaka till det jag lämnat. Alla mina bekanta platser

Allt roligt har ett slut. Vår Gotlandsresa var till sin ende. Snart skulle vi ta farväl.

 

Nu skulle vi hem. Till vad?

’’Oroa dig icke för morgondagen. I övermorgon är den över.’’ Mina fickor var väldigt, väldigt tunga.

Hej då Gotland!

Ur Kvinnan på skåpet av Gudrun Grå:

-->

Tänk om….

det dom säger till henne inte är sant. Kanske ler de åt henne bakom hennes rygg? Pratar om henne när hon inte hör.

Och finns det egentligen några garantier för att de ska komma att  fortsätta sin vänskap?

Idag visst. Men imorgon?

Vad gör man för att behålla sina vänner? Säger vänliga saker? Nej, naturligtvis inte. Man bör vara ärlig? Javisst. Men hur ärlig?

Det känns så skört. Som att gå på glödande kol och hålla andan.

Hon vaktar sig. Ger akt på sig.

–Vill du, frågar dom, vill du följa med till Sicilien nästa år?

Sicilien!  Hon tänker på träd fulla med apelsiner. Rinnande fruktkött. Skimrande hav och böljande kullar. Hur de skrattar tillsammans. Barfota i natten. Rusiga skratt under tysta stjärnor.

Nästa år? Vem vet. Kanske har de hunnit förakta varandra då? Avsky varandra?

Hon önskar att det går att skriva på ett kontrakt. Med spetsig penna doppat i pulserande blod.

Nej, hon vill inte tänka på Sicilien. För tänk om….

det aldrig blir så!

***************************************************

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

URSÄKTA ATT VI TRÄNGER OSS IN I DEN HÄR BLOGGEN! DET ÄR VI, GRETHE OCH JEANETTE. VI HAR INTE SETT GUDRUN GRÅ SEDAN VÅR GOTLANDSRESA. VI HAR LETAT ÖVERALLT, MEN VI HITTAR HENNE INTE. EJ HELLER HÄR.  

HAR DU SETT HENNE? SNÄLLA HJÄLP OSS! 

E-POSTA GÄRNA JEANETTE SÅ MAILAR HON EN AFFISCH SOM DU KAN SÄTTA UPP I DIN STAD. (jeanette@formilde.se)

GUDRUN, OM DU SER DET HÄR – KOM TILLBAKA! RING! VI SAKNAR DIG! 

Dina vänner Grethe och Jeanette