10/17/2011

17. Göra sin boning glad!

Hej! Om du inte läst om mig förut tycker jag att du ska börja
att läsa avsnitt 1. Kära hälsningar Din Gudrun Grå


Jag hade ett långt samtal med
mina vänner på facebook. 
Ett samtal som fick mig att unna mig
en annan sorts dag.

 
 

 


 – Välkommen Gudrun
Slå dig ner här och vänta. 
– Man tackar!
 
Här sitter visst Gudrun Grå. 
Borde jag stå? 
Borde jag gå
tassa på tå?

– Nej! Det är min dag.
 – Jag passar här!
 
Faktum är att min kropp är som gjuten för att vara här.
Jag flyttar in. Jag är hemma.
– Välkomna!
Slå er ner. Vad kan jag stå till tjänst med?

Jag hör att någon säger Gudrun
men den där Gudrun verkar inte lyssna
så någon säger Gudrun igen
och då kommer jag på att den där Gudrun
det är ju jag.


Och nu, simsalabim, ligger jag här!
Varken snålblåst eller hagel.
– Slappna av Gudrun. 
Dina axlar är som nyspända fiolsträngar.
(Märkligt, det här är ju väldigt vardagligt 
och naturligt för mig.)
– Ligger du bra?
Jag förstod inte frågan.
Är jordgubbar röda?
Är jorden rund?
Så här bra hade jag inte legat sedan
jag var hos tandläkaren.
Men nu smektes även mina öron av
ljuvlig musik.
Och bättre blev det.
Snälla händer.
Min underläpp darrade.
Inte gråta nu! 

Ryggmassage, rengöring, peeling, 
brynplockning, ånga, porrengöring, 
massage av ansikte, skalp, dekolletage, 
nacke armar och händer. 
Ansiktsmask samt avslutande creme.

Mer!
Låt det aldrig ta slut.
Aldrig. 
Låt mitt liv vara en ansiktsbehandling.
 – Du har fin hud Gudrun!
– VA!
(Jag tyckte att hon sa fin. 
Men jag tänkte nog.
Att det här är som medicin. 
Hon kanske sa att jag behövde vitamin?
Borde äta Samarin?)

– Huden är lite torr bara.
Hur tar du hand om den?
(Hand om?)
– Jag tar ett visst ansvar, sa jag.
Vet alltid var jag har den.
Hon log.
– Den skulle må bra av fukt. Varje dag.
Hon verkade runda av.
Det gick inte för sig.
Skulle jag råka att somna.
Z Z Z!
Oväckbar!
Eller skulle jag få ryggskott?
– Ock, ock, kan ej resa mig! På flera dar!
 – Mina händer då? var den fråga som kom ur mig. 
Påminner de inte om brasved?
En droppe olja rann ned på min handrygg.
Masserades försiktigt in med
långsamma cirkelrörelser.
Därefter den lenaste av krämer.
Creme!
Jag spann!
Tänkte på såpbubblor som flyger i vinden.
På bomull och sockervadd.
Värmande solstrålar om våren.
Blommiga sommarklänningar.
Barfotadans.
På glass som smälter på tungan.
Och på att jag var bra smart.


Ur: Kvinnan på skåpet av Gudrun Grå

Plötsligt slår en näckros ut
med fruktansvärd kraft från djupet
av en dunkel sjö
Det är mörkfull natt och endast rosens skrik
när den klyver sig
lyser upp den annars helt mörka himlen
Stilla anar man en stjärna
innan ljuset helt åter slocknar
Långsamt glider den vita rosen
på tysta gröna blad
Den sträcker sin långa stjälk
låter sig föras med en bit av undervattnets strömmar
tills dess hals måste vila i sin fulla längd
Vattnet låter höra sina utdragna suckar
Och natten är ingens rov
Ingen anar det som sker
också rosen är ensam om sin bristning
Den når sin fullständiga utblomning
en bristning där varje yta
syns som sin fördjupning
Ett rop ifrån en blommas längtan
- O låt mig alltid vara blomma!