Hej! Om du inte läst om mig förut tycker jag att du ska börja
att läsa avsnitt 1. Kära hälsningar Din Gudrun Grå
Jag skulle bara fixa skorna. Kramp i benet.
I smärtan reste jag mig för snabbt. Yrsel!
Böjde mig framåt för att inte svimma. Hugg!
Ryggen fastnade i olämplig ställning.
Försiktigt, försiktig kom jag till sittande ställning.
(En halv dag senare.)
Jag tittade efter hjälp.
Det skulle jag inte ha gjort. Nackspärr!
– Hjälp! Hjälp!
De fick bära hela bänken med mig till en naprapat.
– Jag har sett större muskler i mitt liv, sa naprapaten.
Dags att väcka liv i dina. Träning är kärlek till kroppen.
Lyssna på den! Vad vill den?
– Ha roligt! svarade jag.
– Tror jag det, sa naprapaten.
En rolig träningsform alltså.
Så att den kan ha roligt länge till.
Jag träffade en käck dam på bussen som
drog med mig till IDLAflickorna.
Var inte Idla för småflickor?
Bäst att bara titta först.
Alla var så gracila,
raska
Till och med Anne-Marie 93 år!
– Du fixar det här! sa Anne-Marie.
Bara att inta position!
Inga problem!
– Heeej! Fortare! Kondition flickor!
– Jag flyger, jag svävar…
Än slank han dit…
Än for vi hit!
Än slank vi upp i himlen.
– Å nu, alla hämtar bollar!
Kul med bollar! Min grej?
– Så här Gudrun!sa Anne-Marie.
– Du menar så här?!
– Oj!
Jag måste nog pusta lite.
Som på beställning: vila!
Trodde jag ja!
– Hej å hå!
– Hallå alla! Ni är inte heller purunga. Vila någon?
– Nä, nä!
– Mjau! fräste katten och sköt rygg.
– Vad nu, har ni bytt ställning?
Jag föreslog leken ’’Björnen sover!’’
Alla tyckte det var en rolig lek.
Jag lärde mig mycket även från min position.
– Nu du Gudrun ska du få se på andra bullar, sa Anne-Marie.
(Fortfarande 93 år?)
(Fortfarande 93 år?)
– Nu lyfter vi!
– Visst är det roligt Gudrun! sa Anne-Marie.
(Allt mellan 7 och 93 år.)
– Verkligen! Behöver bara vila lite.
Några dagar räcker nog.
– Sen så, gör vi om det igen tjejer!
kUr Kvinnan på skåpet av Gudrun Grå:
Hon har väntat. Väntat på att bli säker, veta vad hon vill, vad hon ska satsa all sin kraft på!
Hon har också väntat på att få kraft så att hon ska orka satsa på det hon vill!
Ja hon har väntat på sitt liv.
Och hon har sörjt att det försvann innan hon hann börja leva det.
FÖRSENT. Så heter hennes liv. Ändå är det nu när det känns försent som hon alls börjar orka ta tag i det. Kanske för att ingen har några förväntningar på henne?
Ingen annan äger henne.
Hon har ju ingen möjlighet att bli riktigt vacker längre. Detta är sorgligt. Men också oerhört skönt.
Hon är fri inser hon nu. Fri som för första gången. Inga förväntningar att leva upp till. Inga ideal att tvingas in i. Bara det hon vill.
Här och nu.
Genast!
