18. Att fylla år!

Hej! Om du inte läst om mig förut tycker jag att du ska börja

att läsa avsnitt 1. Kära hälsningar Din Gudrun Grå

Det var min dag.

Min födelsedag!

Jag blev överraskad och firad dagen lång.

Eller var det en dröm, en fantasi, en längtan

efter en födelsedagssång?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur Kvinnan på skåpet av Gudrun Grå:

- Tack, sa hon och blev stående med gåvan i handen.
- Tack!
Så snart hon sagt det blev hon orolig. 

Det var detta med att få någonting som oroade henne. 

Vad skulle hon göra nu? 

Vad krävdes av henne?

Hur skulle hon  kunna motsvara detta att hon fått någonting!
Det gnagde i henne. 

Som om hon i själva verket hellre hade velat vara utan.
- Inte ska väl jag...
Ja, det hade varit så mycket skönare om hon sluppit, insåg hon nu.

Förstod de hur mycket det betydde för henne detta att de givit henne en gåva? 

Hon måste övertyga dem om att de verkligen gjort rätt som hyllat henne.
-Tack, sa hon igen. Tusen tack. Jag blir så glad!
Hon rättade sig...
- Om ni bara visste hur glad ni gör mig!
Som om hon verkligen ville få dem att förstå och känna att det var rätt gjort av dem. 

Ja, i själva verket var det hon som med detta ville ge dem något. 

Glädjen stoltheten känslan av att de var fantastiska allihop.
Hon ville verkligen få dem att förstå hur förunderligt det var detta att de tänkt på henne.
- Tack! sa hon igen för säkerhets skull.
Sen orkade hon inte mer. Hon ville försvinna. Hem. 

Fort så att de inte skulle hinna  bli besvikna på henne 

och kanske ångra att de  givit henne en gåva.

"Å varför måste allting vara så skört", tänkte hon när hon  lämnade dem.